The truth!
Sanningen..
Hej, vill skriva av mig om allt.. min syster säger alltid till mig att jag alltid håller allt inom mig, men det är endast därför att jag vill inte lägga mina problem på andra. Jag är i en sits där inget är bra. Jag har inget boende, inga pengar, och har ett sug hela tiden. Jag kämpar varje dag men varför vet jag inte. Jag skulle vara på ett familjehem i 1 månad men klarade det inte. Jag har gett upp helt, nu när S farit på behandlig så har jag ingen jag kan luta huvudet på.. Jag bråkar ständigt med min familj, klarar inte ens av att bo där. Jävlar! Kompisarna man har är inte något att hurra för heller. Jag har insett att jag har gått för långt, men tar inte emot den hjälpen jag får. Jag vet inte vad det är men det sitter i huvudet. jag är lost i mitt eget huvud. Alla känslor, tankar allt. Det får mig att falla. Måste komma på ett sätt att komma upp på fötter igen.
Ännu har jag inte gett upp. Jag kämpar och kämpar varje dag för en bättre framtid. Det har inte varit bra för mig och det är det än inte idag. Men jag ska klara det!! Själv om jag är tvungen! Jag ska se till att jag kommer bort från allt, sluta ljuga och lära mig leva som en normal människa. Ta mina mediciner som vanligt och bara få må bra. Jag kommer flytta från umeå till en bättre framtid. Här är det samma personer, alla känner alla, och dåligt umgänge. Klart man saknar kvällarna då vi satt på bergehem drack lite, rökte och chillade. Ärligt talat vi levde livet och vi älskade det. Vi märkte inte när vi hade gått för långt och det har inte vissa gjort ännu idag. Synd tycker jag! Jag vet att jag har gått för långt och att jag behöver hjälp så på nått sätt så lyckas jag! Jätte stolt över Robin som klarat sin behandling superbra! Hoppas S gör det med!
På senaste tiden har det bara varit drama. Hade en jätte pålitlig killkompis som visade sig vara motsaten till allt. Han ljög, gjorde allt för att komma undan + att han tjalla på en. Men i den här branschen så ska man inte lita på någon annan inte ens sig själv. Nu vill jag leva livet men tycker synd om mig istället. Men det ska bli förändringar ;)
Okej ska berätta några historier.
Vi sitter på bergehm S och jag. Först ger han mig en kork och jag känner hur lycklig jag är, livet leker och vi är på väg till sjukhuset för att S skulle få medicin mot frakturer han hade i ansiktet. Han hade ramlat av cykeln och vakna upp på sjukhus. T blev det så några t på en kork, sakta men säkert slår det och jag är borta. Vaknar nästa dag och är fortfarande down. Får båt, blir borta på ca 45 minuter, går ut och minns att jag bad om en Redbull, hann somna innan den var levererad och då hade johannes hoppat på mig medans jag sov och inget minns jag. 3 dagen blir det b och alkohol, jag minns bara när vi satt och skulle dricka men inte vart vi for sen. Satt i busskuren då min bästa killkompis kommer fram och hälsar. (jag ser ut som ett monster) Han frågar hur allt är och märker hur påverkad jag är. Klart han blir besviken men hjälper mig till bussen. Jag far hem till David, helt borta ringer jag på och han släpper in mig.. Jag tycke om han på den tiden så han tog hand om mig. 4 dagen minns jag inte vad som händer, var fortfarande full. aja, vi var på en pizzeria och jag beställde en pizza med pommes på helt borta. har bilder jag kan lägga in sen..Nu efter var det underbart då också!
Drar iallafall till göteborg nästa vecka för att komma bort ett tag från verkligheten.,,
I have lost myself again..
Kommentarer
Trackback
